ulligatankar

Älskar att höra Georg babbla, här är mina favoritord just nu:

Bauhöns
Emilgurkan
Arlängepress
Föttfanare

Solklart vad orden betyder, eller?

Georg har bett att få ett papper "med streck, såna där som man kan skriva bokstäver på".
En stund senare visar han glatt upp en krumelur som mest liknar ett uppochnervänt J.

"Titta! Jag har skrivit ett B som i Erik!"

Hoppas den skrivarglädjen håller i sig även upp i skolåldern :)

Lagom till treårsdagen verkar Georg verkar ha kommit in i frågeåldern. Redan! Hade för mig att den brukar komma långt senare. Ni vet det där med frågor i det oändliga, varför, varför, varför... Antar att det kommer eskalera, än så länge nöjer han sig oftast med ett svar och sen är det bra.

Men en annan (o)vana han har lagt sig till med är ett ständigt:
- Vad sa du? - Vad sa du mamma? - Vad sa du först? - Vad sa du till Sonja? - Vad sa pappa? och till och med: - Vad sa jag?
Nästan allt jag säger får jag upprepa åtminstone en gång till, behöver jag säga att jag blir galen till slut? Ofta tröttnar jag och säger: - Men du hörde väl vad jag sa!!
- Men jag hör inte så bra, fick jag till svar en gång, och för ett ögonblick tänkte jag att han kanske faktiskt har fel på hörseln! Men så är det knappast, han har nog bara nåt slags behov av att få höra allt igen för att riktigt kunna ta in det. Och kanske är det ett slags kontrollbehov, för han frågar också om saker som händer:
- Vad gjorde Sonja? frågar han och kommer springande in i badrummet för att ta reda på varför jag sa - Sluta! till Sonja som kastar saker ner i toaletten. Till exempel.

Imorgon blir det treårsfirande. Dock kommer vi inte sjunga för honom på morgonen, det har han bestämt avsagt sig. - Men vi kan väl få säga grattis? Nej, det vill han helst inte heller. Men paket tar han gärna emot, de ligger inslagna och klara!

Kaos igår vid middagsbordet. Georg hade just vaknat efter att ha sovit en väldigt sen eftermiddagstupplur och var som vanligt på ett uselt nyvakenhumör. Ville såklart inte ha potatis som han annars älskar, ville inte sitta vid bordet, ville inte gå och leka, ville överhuvudtaget ingenting. Sonja i sin tur hade just ätit färdigt och grät hon också av någon anledning, antagligen för att Georg gjorde det. Jag satt med Georg i famnen och försökte få i mig själv lite efterlängtad mat, David sms:ade att han var lite sen, och då....

...RINGER DET PÅ DÖRREN!

Övertygad om att det var grannen som ville tala om att mina nycklar satt kvar i dörren (händer då och då) lämnade jag allt och gick och öppnade. Där står en kvinna som jag känner som husets "polis", som tar varje chans att klaga på oangelägenheter. Vad ville hon? Har vi borrat i väggen efter halv nio? Nej, och inget annat heller vad jag kunde komma på.
- Hej, jag vill bara tala om att det är väldigt lyhört här.
Och?
- Jag bor två trappor upp och det hörs väldigt mycket upp till oss.
Vad? Jag stod som ett frågetecken innan poletten trillade ner... Barnen! Hon hör våra barn skrika!
- Ja jag tänkte att jag måste säga till, det har pågått så länge nu.
Och så fick jag veta att våra barnskrik överröstar deras TV på kvällarna (vid middagstid) och att det inte alls var samma problem med dem som bodde här innan oss som också hade två barn bla bla bla, allt medan Sonja och Georg förstås skrek än mer vid matbordet och därmed öste vatten på hennes kvarn! Att även andra grannar har klagat fick jag också veta.

När hon gått var jag så upprörd att jag omöjligt kunde lugna barnen, och frågorna hopade sig:

Är våra barn extremt skrikiga?
Vad vill hon att vi ska göra? Tror hon inte att vi gör vad vi kan för att undvika skrik och gnäll?
Är det hon eller vi som inte borde bo i flerfamiljshus?
Hur ska jag kunna hålla barnen vid gott humör i fortsättningen under dessa "hell hours" (som alla barnfamiljer har erfarenhet av) om jag ska bli stressad av att veta att även grannarna hör? Det kommer ju snarare bli sju resor värre.
Vilka andra grannar har klagat? Till vem?

Fortsättning följer nog...

Georg vaknade kl 6 i morse, feberhet och på ett uselt humör. Stackarn! Men jag undrar om jag inte tyckte lika synd om mig själv som såg framför mig en dag av gnäll, gnäll och ett pusslande för att kunna finnas till hands för båda barnen.

Men vilken lugn dag det blev! Sonja sov till 8 så ett par timmar på morgonen kunde jag sitta och läse för och mysa med (en visserligen ganska gnällig) Georg. När Sonja vaknade var hon på ett strålande humör och åt frukost själv medan jag var med Georg. Trekvart senare somnade Georg i Sonjas vagn och jag fick äta min egen frukost i lugn och ro.

Sen sov Georg i 4 timmar!! Under den tiden kunde jag och Sonja pyssla med lite av varje, jag fixade pannkakssmet till lunch (bäst att vara förberedd), Sonja somnade också så småningom och t o m jag fick mig en liten lur.

Jag åt lunch medan båda barnen sov (när hände det senast?) och när Georg sen vaknade var han på toppenhumör och åt med god aptit. Sen var jag tvungen att gå och handla lite så Sonja fick hoppa upp i selen så att Georg kune ligga i hennes vagn. Båda var nöjda med sin lott, Georg somnade igen och Sonja och jag hade en skön eftermiddag ute i parken med strålande sol.

Väl inne igen blev det faktiskt lite kaotiskt ett tag, när jag skulle laga mat, Sonja behövde sova men somnade inte (=gnäll), Georg kräktes ner halva köket... Men sen kom David hem, Georg låg själv och vilade i soffan och hade den goda smaken att ligga där under hela kvällsmaten, vi andra åt underbart god pastasås i lugn och ro!

Som bonus somnade Sonja i selen när David gick ut med henne en sväng efter kvällsmaten, första gången sen hon föddes som jag inte sövde henne för natten!

Bäst att gå och lägga sig nu, morgondagen kanske inte bjuder på lika bra tajming :/

Det där med barn och Gud är inte helt enkelt tycker jag. Samtidigt som de flesta barn tycks ha en naturlig tro på Gud så måste ju ändå Gud och Jesus vara något väldigt abstrakt.

Georg verkar fundera en del på vem den där Gud är som vi ber till varje kväll, men som vi aldrig har sett. Igår hittade han ett kort som han fått i kyrkan, med texten: "Låt barnen komma till mig, himmelriket tillhör sådana som de. /Jesus". Jag berättade vad det stod, varpå Georg tyckte att vi skulle gå dit nu. Till Jesus alltså.

Och ikväll utspelades följande konversation i lekrummet mellan mig och Georg:

G: Varifrån kommer Sonja?
U: Hur menar du då?
G: Varifrån kommer Sonja?
U: Hon kommer från min mage kan man säga.
G. Hon kommer inte från min mage!
U: Nej. Fast först kom hon från Gud, han har ju skapat henne. Han har skapat dig också.
G: Ja. Gud bor i himlen. Då var jag hos Gud i himlen.
U. Ja det kan man säga.
G: Sen ska jag vara hos Gud igen!
U: Ja... fast först får du vara länge här hos oss. Men man kan ju prata med Gud fast vi inte kan se honom.
G: Sen kommer Gud fram, då kan vi se honom!

Tänk att en 2,5-åring kan rymma så mycket kunskap om Gud! Och tänk om han kunde få behålla den där barnsliga, självklara tron in i vuxenlivet!

Georg vid kvällsmaten igår:

- Nej, jag vill inte ha ägg. Däremot vill jag ha te!

Och så lyckan i ögonen över att ha testat ännu ett nytt ord ;)

Språknörd som jag är så tycker jag det är så fantastiskt intressant och roligt att följa Georgs utveckling på det området!

Han är en riktig pratkvarn vilket mest har visat sig i hemmets trygga vrå tidigare. Men nu har han börjat babbla även på förskolan t ex, och vi får dagligen exempel på saker han har berättat.

När vi är ute går han ofta fram till folk, både barn och vuxna, med små kommentarer. Som igår i mataffären när han uppspelt berättade för en stressad småbarnsmamma att "det finns nappar här!" (hon reagerade först när han sagt det sådär en fem gånger). Eller idag när han försökte locka till sig uppmärksamheten hos en lite äldre kille genom att påpeka att de hade nästan likadana cyklar. Efter ett ivrigt upprepande svarade till sist den måttligt intresserade pojken "Sluta peka på min cykel!".

Numera kan han även göra sig förstådd av fler än mig och David, även om det förstås finns en del svårbegripliga ord. Liten tolkningshjälp:

käbbl=själv
lumplumpar=jordgubbar
tonga=Sonja
denke=grädde
elelon=melon
ananäs=ananas

Favoriten är ändå "böckerteket" som ju är ett mycket mer logiskt ord för "bibliotek" :)

Jag är inte särskilt snabb men nu är den äntligen klar, Sonjas "virka-i-ett-stycke-beböver-inte-sy ihop-kofta"! Tack Belinda för mönstret :)

På bara några veckor har det hänt så mycket med Sonja!

Två tänder har (äntligen) tittat fram i nederkäken och hon har hunnit lära sig att det är förbjudet att bitas när man ammar :/

Idag klättrade hon världsvant upp på bordet i sandlådan, lätt som en plätt!

Hon stoppar så klart allt in i munnen, gärna just de där småsakerna som har den rätta storleken för att kunna fastna i halsen. Men det nya är att nu stoppar hon in något, kryper fram till mig och söker min uppmärksamhet och tittar på mig med ett leende (med stängd mun förstås), väldigt mån om att jag ska upptäcka att hon har något i munnen :)

Georg var ovanligt pratsam ikväll vid läggdags, låg och babblade om allt möjligt och jag trodde aldrig han skulle somna.
Plötsligt säger han, apropå ingenting:

- Kanse vi skulle bo i Spånga?

Kanske är det dags att börja involvera barnen i boendeplanerna?

Sent omsider kommer här "efterbilderna" på vårt kök... Under rubriken "Utrivet kök" ser ni hur det såg ut innan.

Georg säger nya ord nästan varje dag, bäst att få ner dem på pränt medan de fortfarande går att räkna...

mamma

pappa

geo – Georg

tå – tåg

båt – båt

bila – bil

bilbil – brandbil

koppe – helikopter

gocka – docka

vang – vagn

slossa – klossar

bonn – boll

bong – ballong

boke – bok

koja – koja

kong – balkong

tumpa – strumpa

ko – skor

toja – tröja

bisse – byxor

acka – jacka

vatta – vantar

fitta – ficka, fiskar

böja – blöja

fötte – fötter

hanne – hand

vatten – vatten

butt – mjölk

tojka – gurka

patta – pasta

böt – bröd

äppe – äpple

venni – välling

ne – kanel

loppe (tidigare po) – lock

ute – ute

inne – inne

emma – hemma

tomma – komma

äsa – läsa

tanna – stanna

pia – parkera

titta – titta, sitta

äta – äta

toe - sover

oppa – hoppa

koka – koka, laga mat

baka – baka

ita – rita

aj – arg

ga – glad

sönne – sönder

böt – blöt

fej – fler

ton - tom

mej – mer

haj faj – high five

to – stor

lili (med svag röst) – liten

da – ja

nej – nej

oj – oj

båa – blå

gön – grön

fatt – svart

osta- rosa

tonna – Sonja

ano – Aron

vivi – Levi

ongi - Noomi

lona – Lowe

tuje – Ture

faffa – farmor, farfar, mormor, morfar

acki – Anki (fröken på förskolan)

mas – Mats

 

...och en del andra ord, är nästan omöjligt att få med alla. Han har även börjat så smått att säga tvåordsmeningar:

 

pappa aj – pappa arg

mamma baka – mamma bakar

fej bonna – fler bollar

bä dej – bär mig

...blir bara större och större. Just nu är han i full färd med att erövra nya ord, och han börjar använda dem för att berätta saker. Så häftigt!

Igår satt vi och läste i en bok, och där fanns en bild på en röd kaffekanna. Precis en sån som farföräldrarna har i sommarstugan, och som han lekt med ibland. Jag frågade vem som har en sån och han sa "fafa". Sedan sa han "tå!" (ja, man åker tåg till farmor och farfar) och så "bi!" (japp, bil åker man oxå för att komma dit). Och så visade han med kroppen och ljud (lite svårt att beskriva i skrift) att han vill dit. Nu.

Frågar man om de sjungit på förskolan idag så visar han olika rörelser med fingrarna, som hör ihop med olika sånger.

Mest rörande var när jag för någon vecka sen sa att vi skulle gå till förskolan, där han håller på att skolas in. Han tittade på mig och såg ut att tänka efter, och så sa han "mamma". Jo, han ville allt dit, men han ville att jag oxå skulle vara där. Gullegubben!