Journalist? Javisst!

Tiden går fort och snart är min tid på Poppius över. Skönt att få lite mer ledig tid? Slippa åka till stan två kvällar i veckan i ur och skur? Nja...

Det var med viss tveksamhet jag styrde mina steg till skolan den första kvällen i slutet av augusti. Var det här verkligen något för mig? Jag gillar ju att skriva, men journalist ... Inte kändes det bättre när rektor Marianne förkunnade att det viktigaste för en journalist INTE är att kunna skriva bra.  Och så raddade hon upp en rad viktiga egenskaper, varav  jag inte tyckte jag har någon.

Men jag insåg snart att jag hamnat helt rätt! Aldrig hade jag väl trott att det skulle vara så roligt att tillbringa varenda måndag och onsdag i skolbänken. Att vecka efter vecka få skriva artiklar som Nisse sedan läst och kommenterat.
Och allt eftersom har jag blivit övertygad om att det här nog är något för mig ändå.

Och de där egenskaperna? Jodå. Nyfiken är jag. Människointresserad också. Allmänbildad? Knappast men kan ju bli. Dessutom har jag istället extra mycket av en annan av de viktiga egenskaperna, nämligen lust till språket.

Så mest av allt känns det tråkigt att det redan är på väg mot slutet. Eller det är kanske nu det börjar?!