Tänker på dig, Lillplutt

Mitten av juni.
Det var nu du skulle ha växt färdigt i magen och kommit ut, vår älskade Lillplutt.
Vi skulle ha tagit emot dig som ännu en älskad ögonsten i vår lilla familj.

Man kan inte ha kontroll över allt här i livet.
Känslan av vanmakt var stor när jag låg där på Danderyds sjukhus och du bokstavligen rann ur mig alldeles för tidigt. Jag ville stoppa, gå därifrån, vakna upp ur mardrömmen. Sånt här händer inte mig!

Men livet hade redan slocknat i din lilla kropp. Vi fick med oss en lite kladdig klump i en burk, att göra vad vi ville med. "Det finns inga rutiner för så små embryon", du var för liten, räknades inte riktigt. Vad skulle vi göra nu? En tändsticksask, lite bomull. Några spadtag i den kalla men inte helt frusna jorden. En ros, en dikt, en sång. Ett sista hej då till dig som vi aldrig fick lära känna. Ett hopp om att vi får ses igen en dag.

 
Inlägget skrev jag i juni 2012 men hittade det nu, opublicerat. Blev påmind om missfallet så sent som idag, när Georg visade en teckning han ritat i skolan, föreställande vår familj. Mamma, pappa, Georg, Sonja, Ellen. Och så Lillplutt.

märklig känsla

I natt sov jag ensam för första gången på... väldigt länge.

Vi är hos svärisarna och har myst ihop alla tre i bäddsoffan (jag, David och Georg alltså om nån undrar), men igår blev Georg sjuk och vaknade typ en gång i kvarten och jag ORKADE till slut inte ligga och höra hans hosta och gråt, trots att det var David som fick ta hand om den lille stackarn. Så jag smög in i rummet bredvid och där sov jag gott till sena morgonen, härligt!

Det var en märklig känsla att vakna av sig själv och bara ligga och titta upp i taket och låta tankarna flyga fritt. Ska nog passa på at sova ensam i natt också :)

Borta bra men hemma också

Vi har just kommit tillbaka till Sverige efter knappt två veckors tågluff genom ett soligt Europa. 


- Äntligen hemma! utropade mina fötter när jag igår kväll klev över tröskeln till vår lägenhet.

Och jag förstår dem. Efter många kilometers traskande på Europas gator så hjälpte det inte att jag hade mina skönaste sandaler. Blåsorna kom som ett brev på posten och blev mina ständiga följeslagare, lika självklara som den heta solen och min växande mage.

Men de ömma fötterna är inte vad jag främst kommer minnas från den här resan. Vi har fått se och uppleva många olika platser, här är några glimtar:

Amsterdam: Vi hade inte alls planerat att stanna här, men ångrar inte en sekund att vi gjorde det. Vilken mysig stad! Roligast var att åka trampbåt på kanalerna. Vi bodde på ett vandrarhem med en tydligt kristen profil, alla som jobbade där var kristna och varje gäst fick ett häfte där den kristna tron presenterades. Kändes bra, särskilt med tanke på att Holland är ett så utpräglat liberalt land.

Tågresorna: En stor del av tiden spenderade vi förstås på diverse tåg. Bra standard för det mesta, typ som i Sverige. Mellan Paris och Marseilles åkte vi snabbtåg som jag tror gick i upp till 300 km/h! Genom hela Frankrike på några timmar. Vi roade oss med att lösa korsord, läsa (jag kan rekommendera boken "När livet stannar" av Malin Sävstam) och för min del sticka. Det var skönt med vila.

Marseilles: Här var vi bara en natt, men det räckte mer än väl. "En gangsterstad" hade David förklarat för mig redan innan, och när vi kom dit sent på kvällen och gick runt på mörka gator för att hitta ett ledigt hotellrum ville jag helst bara därifrån. Till slut fick vi napp på ett rätt schabbigt, men ändå trevligt, hotell. Trötta som vi var gjorde vi oss direkt klara för att sova. Jag klarade med nöd och näppe av att gå på toaletten som bestod av ett hål i golvet, men sedan blev det värre. När vi stod och borstade tänderna utbrast David plötsligt "Det kommer upp grejer ur avloppet!". Där gick gränsen för mig, och jag började kräkas, först i handfatet och sedan i papperskorgen. Dessvärre var det stopp i handfatet och när jag såg mina spyor ligga där kom det förstås upp ännu mer. Nåväl, det räcker kanske med detaljer, det var i alla fall skönt att lämna staden redan vid lunchtid dagen därpå.

Antibes: Äntligen var vi vid havet och fick bada! Helt underbart, lagom varmt och härliga stränder. Dessutom hade vi turen att hitta världens bästa boende, ett rum med egen ingång i en villa i ett lugnt kvarter bara 5 minuter från stranden. Och med superfräscht badrum!! Billigt var det också, och på morgnarna blev vi serverade frukost i trädgården av den trevlige mannen som bodde i huset.

Gravid: Att vara gravid och tågluffa var inget större problem, även om jag inte orkade lika mycket som i vanliga fall. Vi reste med minimal packning (som David kånkade runt på...) och vi fick ju som sagt vila mycket på tåget. Värst var nog alla äckliga toaletter som vi var tvungna att besöka och som ibland blev för mycket för mig med min numera känsliga kräkreflex. En positiv upplevelse var att folk reste sig på tunnelbanan för att ge plats, och en gång fick vi gå förbi en lång kö på stationen när vakten såg att jag var gravid! Tror inte det skulle hända i Sverige.



På tågstationen i hamburg


Båttur i Amsterdam


Bad i Antibes


Gamla stan i Antibes



Med vattnet runt hörnet

Idag lyckades min man få med mig ut på "sjön" med vår lilla roddbåt. Med båten på axeln (jag sa ju LILLA båt) traskade David ner till vattnet och jag kom strax efter med diverse matsäck och annat. Det var med viss fasa jag klev i båten som såg så hjälplös ut i kampen mot svallvågor från andra båtar som susade förbi. Men väl ute på vattnet lugnade jag mig och började istället njuta av möjligheten att kunna åka båt så nära hemmet, och mitt i Stockholm dessutom! David åkte runt Kungsholmen i höstas (skulle ge mycket för att se honom glida fram utanför Stadshuset i den orange plastbåten), men denna gång nöjde vi oss med att ta oss till badplatsen vid Minneberg. Här är bilderna!

image39
David vid årorna iklädd bikupemössa.

image40
Johannesfred sett från vattnet.

image41
Sjön suger som bekant, snart matdags!

image42
Blekfis i solen.


vår!?

Idag har jag invigt vårt sjätte rum, balkongen! Väl påbylsad med jacka och filt avnjöt jag en kopp varm choklad och lät dagens stress rinna av mig. Hoppas på många, många fler sådana stunder i takt med att det ljusnar och blir varmare!

image38

Bröllopsbilder

Så var vi gifta till slut, jag och min David!

Perioden innan bröllopet var nog den mest intensiva i mitt liv så här långt. Inte nog med förberedelserna av vårt livs fest, samtidigt skulle en flytt hinnas med, varvat med jobb och journalistikstudier. Sömn och mat lyckades jag pressa in (för det mesta), men övrig avkoppling lyste med sin frånvaro under ett antal veckor.

Men när den stora dagen äntligen kom så släppte jag allt och njöt!! Vi fick en fantastisk dag som överträffade alla förväntningar vi haft. 

image18
Dags att åka. David övar in löftena en sista gång.

image20
Fotografering vid stadshuset.

image21
Hoppsan, blomman satt visst på fel sida!

image22
Frisyren höll trots snålblåst.

image23

image24

image25
Lars-Göran bevittnar våra trohetslöften.

image26
Gifta!

image27
Vår tålmodiga brudnäbb fick stå ut med det mesta.


Sommar i skärgården

När värmen kom drog vi från stan! Det blev några sköna dagar med många härliga bad!

image7

image8

image14


image12

image13

image16

Lite förlovningsbilder...

Efter att ha varit "låtsasförlovade" (eller... förlovade på riktigt men med fuskringar) under två veckor så var det äntligen dags för att byta ringar på riktigt! Detta skedde den 24 mars ´07. (Vi förlovade oss altså 10 mars men utan ringar då, ja...)

image4

De efterlängtade ringarna, blanka och fina!


image5

Så var det klart!