ulligatankar

För fem år sedan började jag få upp ögonen för min nuvarande man (ett intresse som dock inte blev ömsesidigt förrän långt senare).

För tre år sedan var jag hos min syster och man (som då bodde nästgårds) och åt scones (tack femårsdagbok!).

För ett år sedan ägnades den mesta tiden åt att planera bröllop.

För tre månader sedan blev bebisen i min mage till (ja, egentligen ett par veckor senare, men enligt gängse sätt att beräkna graviditetslängd).

Igår drog David med mig på bio ("Varg"). Bra film men dessvärre somnade jag...

Idag har jag huvudvärk tack vare för mycket sol. Tycker om soliga, varma dagar men vill då befinna mig på en skuggig badstrand hellre än en stekhet dagisgård.

Imorgon måste det nästan bli bad efter jobbet. Kanske sommarens enda chans?

Om ett år är jag mammaledig, yes!!

Hur ser dina svar ut?

(Tack Belinda för blogg-tips!)

Idag lyckades min man få med mig ut på "sjön" med vår lilla roddbåt. Med båten på axeln (jag sa ju LILLA båt) traskade David ner till vattnet och jag kom strax efter med diverse matsäck och annat. Det var med viss fasa jag klev i båten som såg så hjälplös ut i kampen mot svallvågor från andra båtar som susade förbi. Men väl ute på vattnet lugnade jag mig och började istället njuta av möjligheten att kunna åka båt så nära hemmet, och mitt i Stockholm dessutom! David åkte runt Kungsholmen i höstas (skulle ge mycket för att se honom glida fram utanför Stadshuset i den orange plastbåten), men denna gång nöjde vi oss med att ta oss till badplatsen vid Minneberg. Här är bilderna!


David vid årorna iklädd bikupemössa.


Johannesfred sett från vattnet.


Sjön suger som bekant, snart matdags!


Blekfis i solen.

Det G Å R att klara sig utan mobil! Jag har gjort det i över en vecka nu, sedan min blev stulen. Märkligt, ska man inte kunna lämna sin mobil i cykelkorgen ett par timmar utan att någon kommer och norpar den? I härliga Rinkeby dessutom... (hmm... borde kanske inte nämnt platsens namn, nu får en och annan vatten på sin kvarn och sina fördomar bekräftade).
Hur som helst, jag har överlevt och till och med vant mig lite vid livet utan mobil. Men jag skulle aldrig erkänna att jag rent av är lite glad att äntligen bli av med den rosa fjortisprylen som jag köpte i tron att den var beige. Man vill ju inte framstå som en materialist.