Goda grannar
Kaos igår vid middagsbordet. Georg hade just vaknat efter att ha sovit en väldigt sen eftermiddagstupplur och var som vanligt på ett uselt nyvakenhumör. Ville såklart inte ha potatis som han annars älskar, ville inte sitta vid bordet, ville inte gå och leka, ville överhuvudtaget ingenting. Sonja i sin tur hade just ätit färdigt och grät hon också av någon anledning, antagligen för att Georg gjorde det. Jag satt med Georg i famnen och försökte få i mig själv lite efterlängtad mat, David sms:ade att han var lite sen, och då....
...RINGER DET PÅ DÖRREN!
Övertygad om att det var grannen som ville tala om att mina nycklar satt kvar i dörren (händer då och då) lämnade jag allt och gick och öppnade. Där står en kvinna som jag känner som husets "polis", som tar varje chans att klaga på oangelägenheter. Vad ville hon? Har vi borrat i väggen efter halv nio? Nej, och inget annat heller vad jag kunde komma på.
- Hej, jag vill bara tala om att det är väldigt lyhört här.
Och?
- Jag bor två trappor upp och det hörs väldigt mycket upp till oss.
Vad? Jag stod som ett frågetecken innan poletten trillade ner... Barnen! Hon hör våra barn skrika!
- Ja jag tänkte att jag måste säga till, det har pågått så länge nu.
Och så fick jag veta att våra barnskrik överröstar deras TV på kvällarna (vid middagstid) och att det inte alls var samma problem med dem som bodde här innan oss som också hade två barn bla bla bla, allt medan Sonja och Georg förstås skrek än mer vid matbordet och därmed öste vatten på hennes kvarn! Att även andra grannar har klagat fick jag också veta.
När hon gått var jag så upprörd att jag omöjligt kunde lugna barnen, och frågorna hopade sig:
Är våra barn extremt skrikiga?
Vad vill hon att vi ska göra? Tror hon inte att vi gör vad vi kan för att undvika skrik och gnäll?
Är det hon eller vi som inte borde bo i flerfamiljshus?
Hur ska jag kunna hålla barnen vid gott humör i fortsättningen under dessa "hell hours" (som alla barnfamiljer har erfarenhet av) om jag ska bli stressad av att veta att även grannarna hör? Det kommer ju snarare bli sju resor värre.
Vilka andra grannar har klagat? Till vem?
Fortsättning följer nog...
...RINGER DET PÅ DÖRREN!
Övertygad om att det var grannen som ville tala om att mina nycklar satt kvar i dörren (händer då och då) lämnade jag allt och gick och öppnade. Där står en kvinna som jag känner som husets "polis", som tar varje chans att klaga på oangelägenheter. Vad ville hon? Har vi borrat i väggen efter halv nio? Nej, och inget annat heller vad jag kunde komma på.
- Hej, jag vill bara tala om att det är väldigt lyhört här.
Och?
- Jag bor två trappor upp och det hörs väldigt mycket upp till oss.
Vad? Jag stod som ett frågetecken innan poletten trillade ner... Barnen! Hon hör våra barn skrika!
- Ja jag tänkte att jag måste säga till, det har pågått så länge nu.
Och så fick jag veta att våra barnskrik överröstar deras TV på kvällarna (vid middagstid) och att det inte alls var samma problem med dem som bodde här innan oss som också hade två barn bla bla bla, allt medan Sonja och Georg förstås skrek än mer vid matbordet och därmed öste vatten på hennes kvarn! Att även andra grannar har klagat fick jag också veta.
När hon gått var jag så upprörd att jag omöjligt kunde lugna barnen, och frågorna hopade sig:
Är våra barn extremt skrikiga?
Vad vill hon att vi ska göra? Tror hon inte att vi gör vad vi kan för att undvika skrik och gnäll?
Är det hon eller vi som inte borde bo i flerfamiljshus?
Hur ska jag kunna hålla barnen vid gott humör i fortsättningen under dessa "hell hours" (som alla barnfamiljer har erfarenhet av) om jag ska bli stressad av att veta att även grannarna hör? Det kommer ju snarare bli sju resor värre.
Vilka andra grannar har klagat? Till vem?
Fortsättning följer nog...