ulligatankar

Min man fyller 29 år.

Ingen stor dag kan tyckas, det är ju inte ens en jämn födelsedag. Annat blir det nästa år!

Men David är inte de stora händelsernas man. Han har en förmåga att se det stora i till synes små och vardagliga ting. Låt mig ta ett par exempel.

Det regnar ute. På en fotbollsarena i Örebro spelar ett gäng grabbar boll. David tittar på och följer med stort intresse bollens bana över planen. Det ruggiga vädret märker han knappt trots att kläderna börjar bli blöta.
När en av hemmalagets spelare plötsligt för in den leriga bollen i ena målet vet jublet inga gränser hos David. Denna till synes triviala händelse får honom att vilja skratta och gråta på en gång och han blir utom sig av lycka.

Även i hemmet gör denna egenskap sig påmind då och då. Ett brunt paket anlände nyligen i vårt postfack. Det var postat i Nya Zeeland och adresserat till min käre man. Spänningen var stor och jag såg nyfiket på när han öppnade paketet. En sällan skådad glädje spred sig över Davids ansikte när innehållet blev synligt: två Millencollin-skivor som han själv beställt via internet. Dessa skivor har förgyllt tillvaron för David sedan dess, och ingen som ser honom nynnandes ska-musik a´la Millencollin kan undgå lyckan bakom tonerna.

Som Davids fru har jag en lätt uppgift att hålla honom på gott humör. Ingen möda behöver läggas på goda middagar med levande ljus eller att klä mig i vackra kläder. Bättre uppskattar han att jag möter honom vid dörren när han kommer hem från jobbet, eller att han får titta på text-TV så länge han vill på kvällen. I gengäld vattnar han blommor, bakar bröd, städar... ja det finns ingen ände på hur långt hans energi räcker.

Min största lycka är att jag får vara gift med denna man, som inte bara ser glädje i de små tingen utan även kan fylla mitt hjärta med glädje bara genom att finnas till.